Mitt liv med EDS

 

Har hänt lite den senaste tiden vilket resulterat i att jag varit frånvarande.

Mina revben och bröstkorg luxerar ibland och när det händer bröstar jag bara upp mig så knäcker det till och det går tillbaka till normalt. Fast det gör ont!!

I torsdags kväll så hände det men det ville icke knäckas tillbaka. Gjorde fruktansvärt ont och jag tog till och med en varm dusch och försökte få tillbaka det.

Det som hände denna gång som gjorde att det gjorde så fruktansvärt ont var att den högra sidan av bröstkorgen mellan brösten stod ut mer än den vänstra. Så pass mycket att det syntes.

Ringde 1177 då både min man,, lillasyster och bästa vän tyckte jag skulle åka in, vilket de på 1177 också tyckte.

Åkte in och fick där en tid till dagen efter kl:8.30 hos en toraxkirurg. Fick tillsagt att jag skulle fasta från midnatt ifall jag skulle sövas.

Varken jag, min man eller min bästa vän sov mycket den natten och på morgonen innan jag åkte var jag så nervös att jag var illamående.

Väl där fick jag träffa en kirurg som kunde otroligt mycket om min sjukdom eds. Han ville gärna icke söva mig, men om det icke knäcktes rätt innan salen blev klar så skulle det göras.

Han kunde icke ge några garantier om han kunde knäcka det rätt. Han sa att det tom kunde bli värre.

Jag tog i mer än jag brukar då jag tänkte att om jag har sönder ett revben eller så, så är jag ju ändå inne på sjukhuset. Pang sa det så small det till och smärtan försvan.  Dock gick ej revbenen och bröstkorgen tillbaka.

Läkaren och jag kom överens om att jag kunde åka hem då det icke fanns några garantier vid sövningen och att jag troligtvis får leva med det så för resten av livet.

Oroligt tråkigt, men är glad att smärtan är borta.

Tyvärr sånt här som kan hända med en sjukdom som denna.

 

Nu ska jag bara ta det lugnt för resten av helgen och hoppas på att denna höst och värk jag har bara blir bättre.

 

Hoppas ni mår bra.

Kram