Mitt liv med EDS

 

I går var en utav de värsta dagarna jag någonsin haft när det kommer till värk.

Hade så ont i käken att jag grät och när det högg till gjorde det så ont att jag blev svimfärdig och grät hysteriskt.

Aldrig gråtit så förut och aldrig haft så ont.

Efter ett tag slutade jag gråta, jag bara satt där....fick säng och rum och bara låg och stirrade i taket.

Hörde allt de sa, men orkade/kunde icke svara pga smärtan, jag blev helt apatisk.

Hörde sköterskorna sa att jag var riktigt smärtpåverkad.

Var läskigt.

De tog blodtrycket som var högt, syresättningen var bra och jag hade feber. De tog även EKG som jag ej fick svar på.

De skulle hämta läkare som skulle ge mig smärtstillande.

Går ji redan på så höga doser av olika morfiner så vet ej vad de kunnat gett mig...ville icke ha medicin, ville ha hjälp mitt värken, få reda på vad som är fel.

Var kaos på akuten och efter 2 timmar hade huggen/stötarna i käken lugnat ner sig och ingen läkare hade kommit så skrev ut mig själv.

Ser rött för att jag icke fick hjälp....för att 9 av10 verkar icke veta vad EDS är.

Vill kunna få hjälp, har rätt att få hjälp.

 

Var så rädd igår....mitt hjärta slog så hårt, och jag har aldrig haft så ont. Vill aldrig mer ha så ont.

När vi kom hem sent på kvällen tog jag sömntablett och sov hela natten.

Idag har jag migrän, blev för mycket för kroppen i går.

Ont i käken idag med men har inga hur som igår, idag är de svagare. Hoppas så att de icke ökar i styrka.

Nu blir det mer sova.

 

Kram