Mitt liv med EDS

I tisdags var jag om mamma och gjorde ärenden då allt samlats på hög eftersom min käke bråkat någe otroligt senaste tiden.

Hoppat ur och hoppat fel gång på gång.

Satte oss och åt lunch och denna gång smällde det till på höger sida av käken istället för vänster.

Tänkte inget mer på det och vi fortsatte vidare innan vi åkte hem.

Senare vid 17 tiden fick jag bara ondare och ondare och jag tog extra morfin.

Märkte att käken var fel och värme värmepåse för att lättare få den på plats.

Fick fika besök och Märkte att värken bara blev värre.

Efter besöket tog jag en till vid 21 och lade mig för kvällen.

Kunder icke sova och värken blev värre och värre. 

Kl 2 på natten tog jag en till och vid 4 sms:a jag mamma då jag icke kunde stå ut med värken, kunde icke prata och jag var så svullen vilket syns på bilden. Dregglade och tårarna bara rann vilket icke händer så ofta så ni som känner mig förstår att då hade jag ont.

In till akuten och från det att vi kom in till akuten och vi fått ett rum och träffa läkaren tog det 10 min....aldrig varit med om så snabbt.

Läkaren lyssnade på mamma när hon berättade om Eds snabbt och var jätte varsam när hon undersökte mig.

Hon såg att jag hade en inflammation i min tand på övre tandraden, skrev ut antibiotika och hänvisa oss till tandläkare.

Vi åkte hem och försökte sova och kl 9 började mamma ringa runt till olika tandläkare för att se vilka som hade akuttider. Hon kom fram till tandläkaren min läkare rekommenderat och vi Fick komma dit direkt. 

De var underbara, snälla, lyssnade på mamma om Eds och gjorde precis som de skulle och de konstaterade att jag skulle röntgas.

Efter röntgen fick jag kortison i rumpan och de sa att svullnaden var tvungen att lägga sig för att de skulle kunna dra bort tanden så Fick tid på fredag.

De var 4 st hela tiden och det tog 30 min sammanlagt. 

Svullnaden har nu lagt sig och jag har icke lika ont och kan öppna munnen så pass att jag får in en smal sked eller sugrör och kan dricka/äta.

Jag har alltså haft så mycket problem med att käken hoppat att jag icke kunnat äta ordentligt och icke märkt att jag har infektion i ena tanden.

Så hög smärttröskel att jag icke märkte någe fören det blev så pass galet.

Ändå har jag dragit ner på morfinet som ni vet senaste 2 åren.

Vi med Eds är vana att ha ont så vi reagerar icke genom att åka in hela tiden.

Vi känner tyvärr icke nya smärtor fören det oftast har gått så långt att det blir knas.

Men är otroligt glad att sjukvården är så fantastisk här nere och att det går så fort. I Sverige får man vänta på akuten i evigheter/flera timmar och sen blir Vi oftast bemöta som missbrukare, som Vi har psykiska problem eller att Vi inbillar oss och många gånger undersöker de oss icke eller tittar i våra journaler innan de skickar hem oss.

Så är så glad att jag flyttade hit!!

Kram