Mitt liv med EDS

 

Önskar jag kunde säga att solen skiner utanför fönstret, men det gör den icke. 

Grått och mulet, kallt och blåsigt.  Lite som i mitt hjärta och i mina tankar. 

Är så mycket just nu att det känns som om jag icke kan andas....

 

Hon som körde på oss har ljugit i sin redovisning och vill få det till att det var vårat fel....så har vi otur blir det rättegång och har vi ännu mer otur åker vi på att betala allt om de dömmer till hennes fördel.....mycket pengar,  pengar vi icke har. 

Vi försöker spara för fullt för att kunna åka ner till gran canaria i sommar igen. 

 

Innan detta år är slut så kommer jag som det verkar bli "sjukpensionär" , kommer ej ihåg vad det heter nu.....blir 30 år i sommar, är för ung!  Även om jag vet innerst inne att jag icke kan jobba och icke kommer kunna i framtiden om det icke sker ett mirakel inom eds forskningen....men känns som en spik i kistan på någe sätt.....

 

Även andra saker som tar sådan kraft från mig som jag icke vill ta upp här.....

Mina dagar består av att lyssna på musik,  det är min terapi och att skriva,  skriva, skriva. 

 

Och kroppen verkar ge upp mer och mer för var dag,  blir både galen och ledsen.....hoppas det vänder!

 

Förlåt för ett gnäll inlägg. 

Hoppas nu får en fin valborg.

Kram